7 december 2015

Om saknad i juletider.

Enda sedan jag var ett litet barn har vår familj firat jul hos mommo och moffa, där mammas alla syskon med familjer också varit. Innan vi for dit brukade vi först fara på kaffe till fammo och faffa, där då pappas syskon med familjer var. Det har varit en tradition så länge jag kan minnas, och jag har älskat den traditionen. Det var så roligt att få umgås med släkten, äta gott och öppna julklapparna som tomten kom med. Det bästa med julafton har alltid varit för mig att få vara hos mommo och moffa, och få äta god mat tillsammans med allihopa.

Fram till några år tillbaka var det så vi firade jul. Något år kom mommo och moffa hit istället för att vi for dit, men det har alltid varit med dem vi firat julafton. Sen dog mommo, och sedan dess har julen inte varit sig lik. Det var alltid hon som lagade den godaste maten, bjöd in oss och såg till att vi alla var samlade. Sedan mommo dog har vi fortsatt att fira jul med moffa, och något år har vi varit hos min morbror och hans familj. Jag säger inte att julen har varit dålig de senaste åren, för det har den inte varit. Vi har haft det riktigt bra trots allt, men det har ändå inte varit som tidigare år. Mommo var en så viktig person i våra liv, så det är klart att det inte kan bli lika bra som förr, för hon kommer alltid att vara saknad.

Dehär åren när vi inte haft mommo att fira jul med har vi ändå haft fammo och faffa att hälsa på. Hela släkten har kanske inte varit samlad, men vi har ändå varit och hälsat på, trots att det inte alltid varit hemma hos fammo och faffa. I år blir det inte så. I år får vi inte fira jul med fammo och faffa heller.
Jag saknar dem så otroligt mycket. Speciellt så här i juletider saknar jag, och minns hur fint det var att få fira jul med dem. I år är det första julen utan fammo och faffa. När julafton kommer i år, kommer det kännas konstigt inte vandra iväg till deras hus och dricka kaffe

I år får vi inte fira jul med mommo, fammo eller faffa. I år får vi tända ljus på deras gravar och minnas och sakna. Nu får vi skapa nya tradtioner, och ändå minnas alla som vi inte längre får fira med. Och samtidigt som jag saknar dem, påminns jag om att vara extra tacksam över alla fina som jag ännu har i mitt liv.

8 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack ska du ha, och kram på dej! <3

      Radera
  2. Håller med dig. Det är i dessa tider det känns extra mycket. Saknar också mommo & moffa <3

    SvaraRadera

Kommentera här (: