Så fint, ju.

den kvällen i maj när vi gick hem genom staden
och jag sa hur glad jag blivit
och han sa "jo ja vet ju att du gillar överraskningar!"

Det minnet har klamrat sig fast i mig. Något så enkelt som att bli bjuden på bio. Och att det var för att göra mig glad. För det kändes så jädrans bra, att han faktiskt ville göra mig glad & att han kom ihåg att jag gillar överraskningar. Och det är ju nog något det bästa här i världen; att vi människor gör saker för att glädja varandra.