27 december 2014

Det är en vandring under solen, som aldrig riktigt kommer fram.

Jag vill att min framtida kar ska lyssna på Bo Kaspers Orkester. Det skulle ju vara helt perfekt, då skulle vi kunna tillbringa söndagarna med att mysa i soffan och lyssna på väldans bra musik. Och om vi inte vet hur vi ska förklara våra känslor, kan vi säga det en en BKO låt istället. Hur fint som helst!

(Det här kan vara en hint. Eller så inte. Man vet aldrig.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera här (: