19 september 2016

River upp gamla sår.

I allmän pedagogik har vi som hemuppgift att se på vårt liv och vår egen livscykel ur ett pedagogiskt perspektiv. Vi ska alltså gå igenom vårt liv, vad vi har varit med om, vilka händelser och personer som påverkat och format oss, osv. Först när vi fick den här uppgiften tyckte jag att det skulle bli en rolig uppgift, skönt att få ha lite mera praktiska läxor ibland också. Så igår kväll satte jag mig ner för att börja på uppgiften. När jag funderat en stund kommer jag fram till att det inte alls är så roligt som jag tänkt. Alltså, det är en riktigt bra uppgift, lärorik och antagligen väldigt givande.

Men det är också en väldigt svår och tung uppgift. Att gå igenom hela mitt liv, år till år, avgörande händelser och personer, både i positiv och negativ bemärkelse. Det är tungt. Att riva upp alla sår igen, speciellt från gymnasietiden, som jag så hårt försökt att glömma och lägga bakom mig. Alla kvällar när jag gråtit mig själv till sömns, i flera månader. Rädslan och hjälplösheten. Allting kom tillbaka till mig, och det blev bara för mycket.

Självklart behöver vi inte ta med allt som hänt i vårat liv, vi får själva välja vad vi vill ta med i uppgiften. Är det något vi inte vill berätta är det bara att lämna bort det. Men ändå, jag måste ju själv gå genom det, för att avgöra vad jag ska ta med och vad jag ska lämna bort. Samtidigt som det var en väldigt jobbig uppgift, var den ändå bra. Jag var tvungen att återuppleva vissa minnen, men jag kom då också ihåg att jag tog mig igenom dem, och att jag faktiskt blev så mycket starkare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera här (: