17 mars 2015

sjuttonde mars tvåtusenfemton

ibland känns det som att
alla andra är på väg någonstans
till någon.

att de har ett mål, en tanke med det. de vet vart de vill, med vem.

och själv stampar jag runt
på samma ställe och vet varken ut eller in.

vill skrika. vet bara inte vad jag vill få sagt.

2 kommentarer:

  1. men du skriver ju så himla fint <3<333
    ps. när vi har överlevt studenten borde vi verkligen träffas på en fika

    SvaraRadera
    Svar
    1. men oj tack tack tack Mirjam! ::)
      JA. de tycker ja absolut att vi ska gör!

      Radera

Kommentera här (: