Ditt hjärta rusar - förbereder terrordåd.

Bygger upp allt en sista gång bara för att snart riva ner allt igen. Om sex dagar flyttar jag från Vasa, hem till familjen igen. Om mindre än en vecka är livet högst upp på rådhusgatan ett avslutat kapitel. Här, i rummet med två dörrar och omänskligt tunna väggar, här som jag upplevt så mycket. Här har jag gråtit mig till sömns & trott att jag inte överlever, här har jag skrattat tills jag inte fått luft, jag har kämpat med skolarbeten som aldrig tagit slut, jag har haft det så bra här; samtidigt som jag vissa gånger önskat att jag skulle få vara var som helst förutom här. Det är med blandade känslor som jag sakta men säkert ger upp det här. Jag minns när jag flyttade hit i höstas, all längtan & spänning som låg i luften. Jag var säker på att det här skolåret, det skulle bli mitt bästa. Så blev det inte. Plötsligt revs allt ner. Och nu har det mesta förändrats. Nog till det bättre, men det är svårt att förstå ibland.

Jag har många minnen härifrån - både fina och onödigt dåliga. Så sist och slutligen är det kanske bra att lämna det här bakom mig, och börja på något bättre. Ändå känns det svårt. Men det beror antagligen på att jag är dålig på avsked.