Äntligen hemma.

Har överlevt en vinterhajk med klassen ute i Forsby "skogen". Eller ja, om överleva är synonym med att frysa konstant i fötterna & hela kroppen, tycka synd om sig själv så att man nästan börjar gråta, inte dricka något för att man inte vill gå på "dass", ligga och frysa hela natten, och, bränna upp mammas skor när man försöker värma fötterna. Det fanns några (läs: många) svaga stunder då jag trodde jag skulle frysa tårna av mig. Inte världens roligaste feeling, om man säger som så.
Någon gång, om sisådär hundra år, kommer jag säkert tänka tillbaka på händelsen med ett leende, men för tillfället är jag bara väldigt glad att mina 24 timmar ute i -20° är över för den här gången.

Nu är jag hemma i skärin. Har ätit pizza med mamma och nu ska jag se på då hon bakar bullar. Sedan tänker jag tillbringa resten av kvällen i en het bastu. Åh, som jag längtat.