Jag ska skrika så det hörs igenom all grå betong.

Det har varit en tung vecka, men nu är jag äntligen hemmahemma,
och fastän jag for hem i tisdast och fick behövliga mamma & pappakramar,
känns det som om det är en evighet sen sist.
Nu kan jag stanna länge här hemma.

I helg firar vi släktens pappor och dricker kaffe,
och hoppas att helgen inte tar slut.