4 april 2013

Because this isn't a place for the brokenhearted.

Alltså. Det känns som om livet och vardagen går lite för snabbt för att jag ska hänga med riktigt ordentligt. Fast jag försöker i alla fall och det är det enda som räknas. Tur att jag har fina vänner att umgås med. Och min rumppis som jag kan yolo:a runt med. Hon är bra. Nu får man väl nog också säga att det har blivit vår, jag tänker i alla fall säga det. Fåglarna kvittrar och solen värmer. Men sådär vårkär som man kan bli, det har jag inte blivit. Tack och lov. Kanske bäst så. Och vardag utan telefon är inte lätt, men nu har jag i alla fall gått från ingen telefons alls till en Nokia N97 mini. Bättre än inget, såklart, men jag saknar min samsung (läs; viber, whatsapp och instagram.) Nu är det alltså hederliga sms som gäller i två veckor framåt. Vilken dyr räkning jag kommer få...

Vi hörs snart. Kom i håg att kramas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera här (: