Gårkvällen blev nog bra, fastän jag kände mej helt osocial och skulle kanske helst ha stannat i soffan framför Friends med choklad. Kesia och jag promenerade till Sion och pratade om viktiga saker. Lite efter åtta kom Adde och då blev det kramkalas.
Anders predikade och det träffade mej nog, precis som en bra predikan ska göra!
Jag fick konstaterat att det är mycket svårare än vad jag trodde.. Alldeles för svårt! Tur att jag är så lyckligt lottad och har de finaste vännerna.
Och Gud. Vad vore jag utan Gud. Ingenting. Fastän allt annat går åt skogen, så finns Gud alltid här för mej.
He makes all things work together for my good.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera här (: