Vi bär på en längtan och vandrar omkring, vandrar men utan att se

Vilken dag. (Jag vet inte om den har varit bra eller dålig..)
 Jag tycker (egentligen) inte om tisdagar. Jag har ofta dålig feelis på tisdagar och om det är något som är lite halvdåligt så gör jag det heldåligt bara för att det är tisdag och det brukar vara så. Dumt, jag vet. (Men det bara blir så i bland. Fastän jag inte vill.) I dag var en sådan dag, tills jag insåg att det är roligt att spela innebandy. Men visst känns det ändå att det är tisdag, jag får gåshud och blir extra tårögd & känslosam när jag lyssnar på såndär musik som känns. Känslorna tar över och jag hänger inte med. Hjärnan och hjärtat vill inte veta av något som kallas teamwork. Vad är då bättre än att klä på sej domdär slitna jeansen och yllesockorna, se på friends och äta den bästa chokladen. Men att bara sluta upp med tänkandet en stund, det är nog alltför svårt för en som mej. Tacka vet jag uttrycket "försöka duger"! Det skänker mej extra hopp denna tisdag kväll.